V37

Hej!!

Oj vad tiden går. Jag minns som om det var igår när jag vaknade vid 15.00 den 7e mars från en natts jobb och visste att jag hade en liten uppgift att ta i tu med. Jo göra ett graviditetstest. Jag hade aldrig gjort det tidigare hemma så det var extra spännade. Hur gör man, oh kunde det vara så att man var gravid?.

Jag läste igenom instruktionen både en och två gånger innan jag skred till verket och kissade på stickan. Jag tittade inte enss på den utan la bort den ställde klockan på angiven tid och la mig i sängen igen. Under de få minuterna som man skulle vänta hann många tankar gå igenom ens huvud.
När klockan äntligen ringde skyndande jag mig att kika. JA det var ju super rosa och krysset som visade gravid lyste tydligt.

Så nu sitter jag här hemma hos sandra 30 veckor senare med en stor putande mage och en rätt stor bäbis som vilar frukost där inne.
Sparkarna har blivit mera som tydliga rörelser och när man själv sitter eller ligger stilla så kan man se något puta ut från magen. En liten hand eller fot som rör sig eller rumpan puta ut lite extra. Helt underbart att hela tiden känna sitt lilla barn inom sig och vara med på hans små upptåg där inne. Trots att det är rätt trångt nu så kan han busa riktigt på kvällen.

Nu börjar man känna en viss oro inför nästa steg i processen, förlossningen men jag har proppat mig själv med info om allt som man bara kan få reda på om förlossning och allt kring detta. Så om han vill och jag får bestämma så ska han börja vilja komma ut om ca 4 v. Längtar så jag håller på att spricka.

Barnmoskebesöket gick bara bra, han ligger fortfarande långt ned i bäckenet och hjärtat tickar på som det ska och allt är ok. Men fick veta att min förra barnmoska sa fel magmått förra gången. Hon hade sagt 37 cm men det är 34 cm, men det är bra det med.

Längtar så efter dig lille man.

PUss