Gamla goda minnen.

Hej

Tänk nu är Albin 7,5 månad gammal, han kan sitta utan problem, skattar och jollrar för fulla muggar. Det låter da da da da hela dagarna och när han ler så ser man hela hans tandlösa mun.
Men han vill inte ligga på mage och har absolut inget intresse av att krypa. Visst det är skönt på ett sätt, för då vet man ju vart han är, men när andra bäbisar kring en börjar ta sig fram på lite olika sätt och en del har fått tänder för länge sedan, så kan man längta lite till ens egna skatt får de med.

I måndags var vi och kollade Albins hörsel och han hörde bara bra. Men han tyckte sköterskan var lite otäck och han började nästan gråta. Lill munnen blev som ett sträck och ögonen tårades, men mer blev det inte för då fick han syn på mig och blev glad igen.
Nu väger han 8610 g och är 71 lång så snart är han inte nån bäbis mera.

Igår var vi och tittade på Marielles lilla Jasmine på 3 veckor. Oj så liten och så lätt. En riktig goding med stora blå ögon. Då började jag tänka tillbaka på när Albin var så liten och alla söta små ljud han gav ifrån sig, De knorrar så mysigt när de är så små. ojoj. Nästan så man blir sugen på en till "det kommer dock att dröja några år"

Hittade en bild som Sandra tog på mig ute i Klabböle när det bara var nån vecka kvar innan det var dags.



Puss

solsken.

Hej hej

Nu har vi bott i huset på riksvägen i ca 3 veckor,sängstommen är nu uppsatt och jag har börjat packa upp lite mera saker. Medan jag packat upp så har jag samtidigt letat efter en speciell sak och jag hittar den inte, konstigt värre. Den kommer säkert fram när jag inte behöver den längre i höst.

Nu är lägenheten städad och de nya ägarna har flyttat in. Mitt lån är betalt, vinstskatten är betald och det känns så skönt.

Förra lördagen så var jag hos Sandra på en liten tjejkväll. Jag , Sandra, Marica, vin och musik. Kan det bli bättre.



Det var första gången som jag gick ut sedan Albin föddes. Kvällen slutade på Invito och deras dansgolv. En super kväll.

Igår så var jag och Albin hemma hos mina föräldrar och där träffade han på en specilell hund som helt klart blev hans favvo.




Ett krulligt fårskin kan göra kvällen förgyld för en liten pojke. Han pratade med det och kramade det utan att "hunden" protesterade.

PUss

Hektiskt liv.

Hej.

Nu har vi bott i huset sedan i torsdags och vi sover gott och man börjar känna sig lite hemmastad men det är en del som ska ordnas innan det blir riktigt mysigt. Vi har inte hunnit sätta ihop våra sängstommar än, så just nu sover vi på resormadrasserna. Albin har nog börjat förstå att det är hans nya hem och det är inte lika svårt att lägga honom nu.

Det största stressmomentet nu är lägenheten. Nycklen ska lämnas på måndag och innan dess ska de nya komma och besikta lägenheten.
Jag har vart där och städat hela denna vecka, så nu är det endast förrådet och hallen kvar att städa. Sedan är det fortfarande saker kvar i uteförrådet som ska till återvinningen, men det ska också städas. Så denna vecka har gått i städets tecken. Men på fredag ska vi då bort på födelsedagsfika och då ska det vara klart annars vet jag inte vad jag gör.
Jag tänkte först att ta flyttstäd, men jag tänkte att lägenheten är ju så liten så det borde gå fort..hihi så fel jag hade. Förhoppningsvis så ska jag inte flytta mera nu förän jag blir gammal och ska in på hemmet.

Men tur att lilleman gör en glad i alla lägen även när han tjuvar lunch tallriken.



Puss

I väntans tider.

Hej

nej jag väntar inte barn igen.
Men Marielle och Josefin gör det och det gör gör mig så himla glad och upprymd, det känns nästan som om man var gravid igen och bara väntade på att få träffa sin lilla klimp som guppade runt där inne.

Igår var jag med lilla familjen hos mamma och pappa på middag och då kom några bekanta till oss förbi med sin lilla clara. Hon föddes förtidigt och hade hon vart i magen så om jag inte minns helt fel så skulle mamman vara i v36, så lillgumman var inte stor inte.





Tänk, att Antons och Josefins bäbis är ungefär så där stor och ligger där inne och lyssnar på när vi alla utanför magen pratar och lär sig att känna igen deras röster ibland alla andras. Oj oj.

Ja och på onsdag är det äntligen dags för min älskade Marielle att få bli mamma. Tänk vad hon har önskat och väntat och sedan när den stora nyheten kom att de skulle få bli föräldrar så har de fått vänta ytterligare 9 månader, men nu är det dags!!

Den som väntar på något gott får alltid vänta för länge.


För den som inte minns hur lilleman såg ut när han var rätt nyfödd...