Hösten är kommen.

Hej

Nu var det ett tag sedan jag hann skriva på lilla bloggen. Men bättre sent än aldrig.

Nu har man hunnit fylla hela 28 år och det känns bara bra. Jag har inga besvär med att fylla år och jag Älskar att få paket och bjuda hem folk på fika. Visst kan man bjuda hem folk fast man inte fyller år, men det är ett perfekt tillfälle. 

Jag fick lite av varje, ett fint ljushus från mias, ljuslykta för inomhusbruk, träningsväst, en jätte fin tunika i lila, vin, ljus, pannkakslagg med ingredienser, blommor och pengar. Sedan tre nya goda teer.

Apropå ljus och te. Nu är hösten här och redan nu saknar jag värmen och solen, men hösten är ju fin på sitt sätt. De vackra färgerna ute, den friska luften.  Nu är det mysets tid med mycket ljus i alla former, de härliga stunderna under filten med en kopp varmt i handen. På något vis så tycker jag att både kaffe och te är godare på hösten.

Det skulle vara rätt kul att åka och höstshoppa lite nya utomhuslyktor och nya plädar till soffan , men det får bli nästa månad. Men den som väntar på något roligt får oftast vänta länge.

Igår så var vi hemma hos mamma och pappa och hälsade på. Då tog vi oss en sväng ut i den härliga skogen. Summan blev mycket blåbärsätande och lite svamp. 

Inte så många men goda blev dem. Synd att nån annan hade hittat vårt bästa ställe. Man kunde se att nån annan hade vart där och letat, eftersom alla var så små och man kunde sa att vissa svampar var plockade.

Nu är det bara 4 veckor kvar till vi reser till solen. Jag längtar otroligt mycket. Det kommer bli så skönt att bara åka bort och ha det götta. Inga tvätthögar, inga "vad ska vi äta till middag" gu se skönt.

Jag har börjar planera lite i mitt huvud vad vi ska ha med och vad som behövs i resväskan. En sak är säker, vi måste verkligen ta oss ett besök på apoteket för att vara förberedda på allt som man hända.

Nu väntar lunch och sedan sova några timmar inför nattens jobb.
PUss

 

En liten svacka!!

Hej

Ja jag är inte någon som har bra karaktär men när jag bestämmer mig för något så brukar det gå bra. För 3 veckor sedan så blev jag förkyld med stort F. Feber, ett huvud som ville lossa och när jag skulle följa med Albin till dagis så var jag kallsvettig. Så träna var det ingen ide´att ens tänka på.
Så jag började äta saker som jag inte skulle äta för jag förmodligen varken orkade laga nyttigt eller kände för att hålla mig från det. Så nu är jag fast i sockerträsket igen. Så himla drygt. O jag känner inte heller för att ta tag i saken riktigt. För nästa vecka är det ju dags för födelsedagsfika och då blir det ju så klart götta. Men jag får väll försöka skärpa mig efter onsdag.

Träningen har jag kommit igång med från förra veckan så rört på mig har jag gjort och jag har ständig träningsvärk nu. Det har blivit step up, core och bodypump. På söndag har jag tänkt ta mig ut och löpa för första gången på över 1,5 månad, så jag inte tappar suget på det. Bättre det än inget alls.


Varför är det så svårt att titta sig i spegeln och se det fina med sig själv? Jag har ju endå fött ett barn och jag är inte alls överviktig på nått vis. Endå ser jag bara kärlekshantagen och den dåliga hållningen.
Jag har tänkt att jag skulle höra med nån av de jag känner om de kan göra en fotosession med mig i början på nov,men på något sätt så har jag hindrat mig själv. Jag är för självkritisk. Men då kanske jag ser de fina med mig själv. Vem vet.

Pöss