Nu är det inte långt kvar

Hejsan

Nu är det verkligen inte långt kvar innan vi får träffa lilla bebisen, eller ja det kan ju dra ut på tiden och vi får vänta i ca 3 v till, men så ska vi inte tänka. Den är ju beräknad till den 3e okt alltså nästa torsdag. Jag själv har beställt den till nu på torsdag/fredag, men den kommer ju när den är klar.

Här har ni några bilder på min växande mage.

                                                                                vecka 12

                                                                              Vecka 15

                                                                                   Vecka 20

Vecka 23

                                                                               
                                                                                 Vecka 32

                                                                                   Vecka 38

Så här är jag idag, v 39 enl mig men vecka 38 + 4 enl barnmorskan.  Ja denna gång så har det vart lite tyngre att vara havandes, men det har nog mest med att man redan har en vän som behöver ens ork och uppmärksamhet. Men jag kommer trots krämpor och mycket sammandragningar sakna att känna nån där inne när den väl kommit.
Det blir spännande att se vad som kommer, när den kommer och hur den kommer.

PUss

Grattis!!

Hej mina läsare

Jag har nu varit hemma från jobbet sen början på juli, men tror ni att jag tagit mig tiden att sitta och skriva här på bloggen, NEJ!! Så nu gör jag det innan jag glömmer bort det igen.

Ja nu är det höst igen och det här året har vi en underbar höst, solen lyser och det är så varmt att man kan sitta i solen med bikini om man vill. Jag tar inte ens på Albin nån jacka när han ska till förskolan.  

Nu är det bara en sak som saknas, bebis!! Visst den är ju inte beräknad förrän om minst 3 veckor till men jag skulle nog vilja att den kom om ca 1,5-2 veckor så den inte kommer samma dag som Albins födelsedag (4 okt)
Jag har börjat packa bb väskan och tvättat sängkläder och vanliga kläder till den lilla. Vagnen ska jag bädda idag när täcke och kudde är torra. Vaggan kommer hem till oss på lördag, den här gången ska jag vara mera redo.
Bara för det så kommer vi säkert få vänta på det lilla livet i 42 veckor. Men jag är redo.

Igår så var det ju min födelsedag och jag blev hela 29 år !! Tänk vad tiden går, men jag gillar att fylla år och tycker om att ha kalas.
Så igår vaknade jag som vanligt, väckte Albin. När vi kom ner i hallen så stod det ett paket där. Jag tog upp det och konstaterade att det var rätt tungt. Aha ett strykjärn eller elvisp måste det ju vara, men det var en Systemkamera!!!!!
Min älskade Kristoffer hade gett mig en Systemkamera , vilket jag inte anade att jag skulle få. Jag är så sjukt glad för den. Nu sitter jag och pluggar instruktionsboken.
Albin kom lite sent till förskolan, för att jag skulle pilla på den, men det gör ju inget.

På kvällen så fick jag besök av mina kusiner André och Linnéa med respektive och Sandra med familj.

Dessa vackra blommor fick jag av kusinerna mina och svärmor och brickan med godsakerna och muffinsformarna fick jag av Sandra och Simon. 

På lördag ska min och Krilles familjer komma och kalasa och då är det bara att sätta på kaffepannan och tekannan igen. 

PUss

Får man klaga ?

Hej mina läsare.

Idag är det 31 juli och sommarmånaderna har nästan tagit slut. Vi fick ju en rätt bra start på sommaren, som sedan blev rätt sval till i förra veckan när vi fick sommarkänslorna tillbaka. Nu håller jag tummarna att det ska bli några soliga dagar till innan det blir höst.





Jag fick ett samtal i måndags från försäkringskassan och den kvinnan sa att jag kanske inte kommer att få graviditetspeng baserat på 100% s sjukpenninggrund.Utan 80% av 89,4 %. Anledningen är att jag jobbade mindre innan jag blev gravid och för att få högsta sgi så ska man jobba minst 6 mån 100%. Jag började jobba 100% den 1a Mars och jag fick havandeskapspeng från 5/8.

Jag fick brevet idag,  försäkringskassan anser att jag bara har jobbat 5 mån och därför inte får högsta ersättningen. KUL, NOT!!!!Jag gick ju upp i tid för att jag skulle få högsta ersättningen. För mig är 1/3-1/8 6 månader men de tycker att man ska ha jobbat hela Augusti med. Det här innebär att jag kommer att få mycket mindre pengar i månaden än vad jag räknat med.

Hur ska man lösa det då??? Jo då kom min svägerska på en lösning som kanske skulle kunna gå om försäkringskassan går med på det.
Jag kan absolut inte gå tillbaka till jobbet , det är inte fysiskt möjligt. Men om jag tar semester hela Augusti så räknas det som om man jobbat och då har jag ju kommit upp i 6 månader och då får jag ju högsta ersättningen.
Nu väntar jag på att handläggaren ska ringa mig i morgon eller fredag....hoppas hoppas...!!!

Första födelsedagskalaset

Hej

Idag fyller en av Albins goa kusiner år. Oliver fyller hela 2 stora år och igår var det dags för födelsedagskalas.

Som vanligt hade Josefin gjort super gott fika . Det var både jordgubbstårta och blå marsipantårta och en massa goda kakor och bullar. Jag smakade nog på det mesta och magen blev väldigt full.

Av oss fick lillprinsen en barnverktygslåda och ett flygplan. Sedan fick han en massa fina saker av sina familjemedlemmar och släktingar bla. en trehjuling och en stor traktor med skopa, badleksaker, bilar, liten skoter, kossa mm.

Pojkarna lekte så de var helt utmattade när eftermiddagen kom och det var dags att åka hem igen. Albin somnade för första gången på säkert 2 år i soffan när vi kom hem trots att klockan bara var 6.

Sedan var det något extra speciellt med denna födelsedag, det var den första familjesammankomsten sedan mamma somnade in.
På morgonen så var jag faktiskt riktigt känslosam och kände mig ledsen, för att jag kände att det skulle bli jobbigt att ses och hon inte skulle vara där. Men när jag väl var där och träffade alla så kändes det bättre, man måste ju gör detta nån gång och det kommer ju flera tillfällen och högtider som man måste gå igenom. Det sägs ju att första året är värst.

Försökte gå till graven idag när jag var ute och gick men de små Jä..larn flög på mig direkt och börja leta ställen att suga mig tom på blod på. Får nog åka dit nästa gång det blåser och regnar för att få chansen att vara där. Så synd att man inte kan gå dit och bara vara en stund, alltid ska man skynda sig för att de är så mycket ohyra där. Fy och blä.

PUss

Halva tiden och lite till.

Hej

Blir ni förvånade att det kommer inlägg TVÅ hela dagar i rad, jo jag sitter ju på jobbet igen och mina patienter sussar gott på sina öron och vill inte bli störda.

Jag har ju inte skrivit så mycket varken på facebook eller här om att vi ska bli fyra i vår familj, men de som känner mig vet ju det. Om allt stämmer från ultraljudet så ska vi få bebis den 3e okt, dagen före Albins födelsedag. Jag själv hoppas på att den dyker upp nån vecka senare eller tidigare, så barnen får sin egna födelsedag. Men vem vet, den kanske vill komma på Albins födelsedag 4 okt.

Jag går in i v24 i morgon fredag och har blivit rätt go om magen. Den lilla bebisen är en riktig aktiv person som sparkar och snurrar där inne som en liten tok. Både på ultraljudet och när vi skulle lyssna på det lilla hjärtat så for den runt så mycket att sköterskan fick jaga den med instrumenten.

Det känns rätt härligt att få bära en liten igen, men jag måste säga att det är mycket tyngre och jobbigare rent fysiskt den här gången. Det beror ju mycket på att man inte kan vila på samma vis som med första. Då la man sig och vila i soffan när man jobbat klart, man hade mera tid för avkoppling helt enkelt. Nu är det full rulle från tidig morgon till rätt sen kväll. Man vill ju vara en aktiv och närvarande mamma med och inte hänga som en hösäck i soffan när man väl är hemma.

Jag jobbar ju fortfarande ordinarie arbetstid för man får ju inte havandeskapspeng förän 60 dagar innan beräknad förlossning, vilket blir då i juli. Jag går på semester den 8e juli, så om jag då får igenom att jag ska få h-pening då blir det från typ 8/8. Sedan kommer jag nog få halvtids havandeksap. Jag hoppas förstås kunna sluta jobba 1 sep, så man får lite ledigt med innan det är dags att bli mamma igen.

Här är jag i v 12.

 

Den här gången så märker jag att magen vuxit snabbare än med första barnet. Så här stor om magen var jag i v15 med Albin.

Jag hade försökt maila bilder till mig själv som jag skulle kunna lägga här på bloggen, men tydligen så ville inte tekniken, så det blev bara de här bilderna. Får göra ett nytt försök en annan dag när jag har möjlighet.

 

PUss

 

 

 

Dessa små djur.

Hej mina läsare.

Förra gången så skrev jag att jag skulle lägga ut lite roliga bilder, men nu är det så att jag sitter på jobbet och klockan är 04.42 och jag kan inte komma åt några bilder från mina privata. Så jag får försöka ta mig tiden att göra det nån kväll när jag är hemma.

Vi börjar väll med livet i det stora, jag har som börjat förstå att jag bara har en förälder nu och att mamma faktiskt inte kommer att komma tillbaka.
Jag har haft en hel del mardrömmar där mamma kommer tillbaka och ser frisk och kry ut. I drömmen så  tror jag  att allt var ett missförstånd, sedan så försvinner hon igen och jag inser i drömmen att hon faktiskt är död och jag blir ledsen både i drömmen och i verkligenheten.  Dessa drömmar har faktisk blivit färre och färre och nu vaknar jag oftast pigg och redo för nästa dag.

Eftersom det har vart så underbart väder senaste veckorna så har ju som säkert alla märkt myggorna invarderat  och det har inte gått att gå till graven utan att bli helt uppbiten. Men igår så blåste det ju en hel del, så jag åkte till maxi för att köpa blommor att plantera på mammis grav. När jag kom hem så var jag döhungrig och när maten var uppäten så var det dags att sova inför denna natts jobb. När jag vaknade igen på eftermiddagen så sken ju solen, men jag tog med mig lillfamiljen min och så tog vi oss en cykeltur till kyrkan.
Vi hann bara stanna cyklarna innan ett moln av otäckingar kom och började gnaga på oss. Krille fick lov att sjutsa runt Albin i cykelvagnen medan jag snabbt planterade blommorna och flydde skogen. De fanns då ingen tid för tanke och sorg där inte.

 

Det blev två stycken stjärnögon som fick pryda mammas grav. En mörklila och en lite mera mot rosa.

PUss

Å det är roligt att städa!!!

Hej

Jag gillar att städa och fixa och pynta, men inte när det blir ett tvång.

Vår toa uppe är inte så rolig i sig, den ska renoveras när det finns pengar och tid, men just nu så är den som inge kul. Därför är det inge kul att städa där, för det blir som endå inte riktigt fresh.
Jag har dagit på detta länge och bara städat det "nödvändigaste" men nu i lördags kom min sambo och sa, vi skulle ha städat uppe på övervåningen. Då mena han alla rum uppe.

Ja!! när han reagerar för en gång skull, så var det bara att kavla upp ärmarna och köra igång. Så i söndags när det endå var lite småtråkigt ute på förmiddagen så satte vi igång. Gubben damsög och jag gjorde resten.
Albins rum är stortsädat, tavlor är uppsatta och hans sommargardiner är på plats. Vårt sovrum är som ett nytt rum med speglar, nya gariner och lite annat som jag tänkt fixa men aldrig gjort på 1,5 år vi bott där.

Ja o så rummet som gud glömde, alltså toan, det är nästan klart, MEN!! badkaret är inte rengjort och golvet under badkaret skulle verkligen behövas skrubbas med en hård borste, därför sitter jag här , gruvar och skriver istället för att göra klart....Suck.

Puhu, det är väll bara att köra igång, jag får ju en belöning sedan när jag ska äta lunch med Sandra på stan.

Nästa inlägg ska jag lägga ut nå kul bilder.

Pöss

Hur ska man orka detta?

Hej Hej

Jag vet jag är sämst på att updatera bloggen, men livet har bara vart så omständigt sista tiden.

Ja ni som känner mig vet ju att min älskade mamma har varit sjuk en längre tid och den 18e Mars så tackade Gunnel Stenbäck Sundquist för sig och reste till månen. Ja det är det jag har sagt till min 2,5 årige son när han frågat vart mormor är.

Begravningen besöktes av alla våra nära och kära som kunde vara med och minnestsunden var lika besökt. Tack alla ni som kom och delade vår sorg och så klart alla ni som skrev till oss och lämnade fina sista avsked till mamma.
Nu vilar Mamma min på röbäcks kyrkogård och jag längtar verkligen till de ska släta till jorden och göra det lite fint kring om mammas viloplats.  Nu är det jord, gegga och ingen sten.

Många frågar mig hur jag mår och hur det känns. Ja ni, hur kan man ta på känslan av att mista någon som betyder allt för en. Ibland så är jag bara tomm och vill inte enss kliva upp ur sängen men gråter inte. Ibland vill jag vara ledsen, gråta och sörja men då är man på väg till jobbet och i bilen på väg till dagis och vem har då tid att känna efter?
Sanningen om de hela är väll att jag inte riktigt har förstått i min hjärna att mamma är borta och jag kommer aldrig mera kunna ringa henne och be om råd, söka tröst eller krama henne mera. Men det kommer en dag då jag bryter ihop.
Men man ska väll bryta ihop innan man kan komma igen?

PUss

Man ska vara glad för det man har

Hej allihopa

Jag har tänkt en hel del på vad man har och vad man inte har här i livet.  Det känns som om många lever ett liv som går ut på att vilja ha mera och endå har så mycket. Ska det inte räcka med att man har hälsan i behåll och en familj som älskar en?

Nej det känns verkligen inte som att det räcker i vårt samhälle, man ska ha en fin bil, helst ett hus som är super fint och endå kunna resa och göra roliga saker. Skänka pengar till ditt fadderbarn och donera till välbehövande.  Sedan bör man nog också hinna med att träna, ta hand om ditt utseende och studera samtidigt som du ska vara en god mor/ far och ta sig tid med barnen. O dessutom alltid vara villig när det vankas mys.  Hur går det ihop igentligen?

Jag anser att man inte kan hinna med allt detta och endå orka med att se sig själv i spegeln varje kväll.  Skulle jag uppfylla alla dessa saker så skulle jag bara vara en ledsen person som endå ingen skulle orka umgås med. Jag skulle bara vara sur och vresig varje dag och när lillen ville leka skulle jag bara snäsa.

Va bara den glada, varma och goa person som du är och försök inte uppfylla alla andras "samhället" önskningar och krav utan att du själv vill det.

Då är du den bästa mamman/pappan, familjemedlemmen och vännen.

Puss.

Lill kocken min.

Hej mina läsare.

Enda sedan både jag och krille började jobba och Albin börjat dagis så har han fått hjälpa mig när det vart dags för middagsfix på eftermiddagarna. Han har sin egna skärbräda och så får han låna en smörkniv med lite räfflor på. När jag skurit tomater så har han hjälpt till och rör jag i skålen så vill han också röra.
När vi bakar så ska han alltid hälla i ingredienserna och vispa med elvispen. Jag tycker det är jätte kul med en liten kock i vårt hus.

igår så fick Albin vara en stund hos svärmor medan jag åkte på ica för att handla. När jag kom för att hämta honom så fick jag inte komma in i köket, utan gick hem för att förbereda middagen. Efter en stund så kom lilleman med  något i handen. Han sträckte fram den stolt och sa "mamma , ja baka"

Chokladkaka med grädde och hallon. Han hade bakat en tårta till oss. Mammahjärtat blödde av stolthet.